evelinastrandgren

Det här med yror och festivaler är ett intressant fenomen. I år bytte jag ut brännbollsyran mot Köpingsyran. Det grillades, dracks bål, cider, öl och allt som bjöds. Vi skrattade, dansade, skrålade och skålade. Sen gick vi hem med onda vader och ett glatt leende trots spöregn ena kvällen.

Jag och Cissi kom dock på att vi skaffat oss lite vuxenpoäng när det gäller detta festivalande. I stället för att tränga sig bland folk, klaga på att folk knuffas, inte kunna andas eller röra sig ställde vi oss på ett behagligt och rymligt avstånd från scenen och betraktade bandet. Där diskuterade vi hur snygga killar kan vara som sjunger i band eller hur farligt intressanta de kan vara, fast det inte är något man ska satsa på. Vi framkallade många skratt!


Måste också dela med mig av ett klassiskt skämt från familjen när man besökt Köping. Häng med:  
Eve säger:
Jag har varit i Köping på köpngsyran och festat. Öltält och artister, riktigt trevligt!
Strandgren säger:
Härligt så nu kommer man se dig i en annan del av köping också.

Familjeironi när den är som bäst! Vi platsar nästan i Svensson Svensson!

Förra veckan fick vi en uppgift att ge synpunkter och skriva om en text på vår högskolas hemsida. NU har jag fått höra att min text är "antagen" och med lite redigeringar från informatörerna på skolan ligger min text nu ute på webben. Jag är lite stolt, jag kan ju faktiskt!

Läs själva: http://www.mdh.se/utbildning/livet/2.3200/vasteras

Jag tror att jag pluggade ihjäl mig i förra veckan för jag fick inte något gjort i helgen. I princip ingenting för orken eller engagemanget fanns inte där. Kanske beror på att jag ändå känner att jag har allt under kontroll? Den känslan kommer och går kan jag säga. Panikkänslan dyker oftast upp när jag vaknar, det är mindre trevligt. Men jag tror allt ska lösa sig bara jag sätter fart nu. Men först gröt och en promenad och sen skola vid 13. Det är ett späckat schema.

Slavning på kåren innebär inte bara att servera öl och cider, plocka disk och hänga upp jackor i garderoben. Nä, man får flörta, dansa garderobsdans och skaka rumpa och man får skratta åt dem som tar på sig jackan bakåfram. Inte konstigt att jag inte var hemma förrän halv sju imorse så trevligt som vi hade!


Just nu: halvlevande säl i soffläge framför datorn.

Här sitter jag och skriver ett "case" för ett fiktivt företag som ska vidareutbilda sig interkuturell kommunikation och lyssnar på Magnus Uggla?! Jag både gråter och skrattar inombords. Jag har aldrig gillat Uggla men för 1,5 år sedan la Verra en förbannelse över mig och sen dess har jag insett att hans texter är riktigt bra. Jag kapitulerar den här gången och lättar upp pluggandet med lite Uggla.

Evelina ska iväg och träna och därefter blir det plugg tills ögonen faller ihop…

Det har tydligen blivit mode att berätta för ALLA vad man just i detta NU gör. Det är en trend som kommit och kommer att hålla i sig verkar det som. Fenomenet jag pratar om händer på facebook. Där berättar vänner, gamla skolkamrater och kollegor vad de gör eller förklarar med en lång utläggning vad hela dagen kommer att innehålla. För mig är det här fenomenet helt värdelöst och jag står oförstående bredvid och undrar varför alla anammat det och berättar i tid och minut vad de gör. Varför?

I stället skrattar jag gott och dem som först ska hem till mamma på lunch och sen ska iväg och shoppa med vännen och sen hinna hem för att plugga och fixa mat innan älsklingen kommer hem. Och det är efter dessa rader av redogörande av dagen som jag gör kräkreflexen och inte förstår varför denna människa är så uppmärksamhetskrävande. Varför?

Numera ska vi tydligen veta allt om personer vi inte känner. Vi har till och med nått till den punkten att en konversation kan se ut på följande sätt:
- Jag hörde att du var i fjällen i helgen, hur var det?
- Var har du hört det?
- Äh jag läste det på facebook.

Summa summarum av detta är att jag inte vill veta vad du eller du gör just nu! Jag har hitills stått emot pressen och kommer att forsätta med det (vilket jag också tror att jag lyckas med genom att jag redan klarat av fenomenen lackleggings och midjehöga jeans). Eller så kapitulerar jag och skriver…

Evelina ska käka äggmacka, se svenska hollywoodfruar och sen gå på toaletten och göra nr2. Oj blev det för mycket nu?

Jag vet att jag suger på att uppdatera, men det händer inte så mycket i mitt liv förutom att jag pluggar för tillfället, men om en vecka är jag friiiiii!

Hur som helst så måste jag med bildbevis visa vad jag fick i födelsedagspresent av Cissi. Jag skrattade och skrattade, och det var så klockrent. Jag vet inte hur mycket jag skrattade, vilket påhitt!

 
                  Framsidan                                                          Baksidan