Update från gnällbältet
Byebye ses imorrn
Nån som vill ha?
Det är intressant att se hur personer i ena sekunden spänner ögonen i varandra för att båda så gärna vill ha en jacka för att sedan stå och kramas i tårar. Klädbytarkvällar bjuder på många svängar. Jag är en sjal, en randig top, ett skärp, en tygväska, en skjorta och ett sött linne rikare. Farväl och tårar är desto värre när folk inser att det snart är dags att åka.
Jag är varken redo för farväl eller tårar än.
Jag är bara tom.
Hur är det med geografikunskaperna?
Medan jag klandrar mig själv för att jag inte vet vad ogin och letargisk betyder när jag läser en bok så kan jag gotta mig åt att jag i annat fall är rätt allmänbildad tillskillnad från ett gäng ungdomar jag gick förbi häromkvällen;
-Vars kommer du ifrån?
- Uganda
-Vars ligger det? I Afrika va?
-Mm
-Men vaddå, Afrika det är väl ett land?
Jag säger då det. Dagens ungdomar!
Flyttfågel
Nu har flyttpackandet satt igång. Något jag inte är så lysande på har jag märkt. Jag satte nyss en hög böcker på mina stackars fötter och de kvider än. Slå in prydnader och glas i papper är något som också tar en fruktansvärd tid. Varför? Jo för att jag hittar gamla serier, artiklar och korsord i tidnigarna som måste läsas igenom. Västerås lär få vänta på sin 133 729 invånare för packningen lär ta tid.
Nu vill jag bara att Nina ska komma hem så inte jag hunnit fara innan hon behagar komma hem för det vore sorgligt.
En krogkväll
Eller så går man ut lagomt förfriskad, igorerar pojkspolingarna som försöker ta kontakt med sina champagnefulla glas och bakåtslickade hår. Man skrattar åt killen som står på dansgolvet och blundar samtidigt som han sjunger med och juckar mot en tjej. Hade jag varit tjejen hade jag sprungit därifrån och han hade aldrig märkt det. Creepy. Eller så fnissar man åt tjejen i den blå kjolen som åmar sig mot killen för att få uppmärksamhet eller så kan man gå förbi paret mot väggen och hosta "get a room". Det är fantastiskt roligt att gå på krogen, eller hur?
Why do you do this to me?
Jag har gått från att strunta i att äta till att tröstäta. Det är tydligen ett steg i depprocessen. Är jag på väg uppåt alltså? Det känns inte så. Refrängen på låten får säga resten.
"Why do you do this to me?
Why do you do this so easily?
You make it hard to smile because
You make it hard to breathe
Why do you do this to me?
To me, to me, to me"
Hur kunde nio dagar gå så fort?
Sen när helgen kom igång small också startskottet för Nolia - Umeås största händelse som det står på våra frikort, vi som har lyxen? att arbeta där. Ja herregud vilken vecka och vad vi har krängt glass. 9 dar har bara gått upp i rök. Jag har aldrig varit med om liknande så fort det gick.
Men Nolia är hatkärlek. Det är så svinigt roligt men dubbelt så jobbigt. Fysiskt ja, men ännu mer psykiskt och tusen gånger värre känslomässigt. Nu är det över och det känns tomt.
