evelinastrandgren

Först en sväng till Ikea på en mil och sedan ett kollektivt självmord (spinningpass). Jag känner mig värd en kväll i soffan med ett antal Prison Break avsnitt framför mig!

Jag anade det någonstans men blev chockad i alla fall, och nu vet jag inte om
jag ska skratta eller gråta. Men jag måste ha glasögon! och där dog jag.

Ny delkurs, ny planering. SUCK! Litteratur med tusentals sidor som ska läsas och ett rapportprojekt känns inte så lägligt just nu. Vem sa att min första termin på högskolan skulle vara en repris av gymnasiet? Däremot längtar jag till språksociologin börjar, är övertygad om att jag kommer flyga till de lektionerna! Men att ha dessa två kurser parallellt med sidor som ska läsas och uppgifter som ska göras känns inte alltför taggande. Det känns alltid lite stressande i början men jag vet att det kommer gå. Nu är det fredag i alla fall och i stället för att gå på "bad taste" på kåren vilket innebär att man ska klä sig så fult som möjligt blir det häng framför idol. Jag orkar bara inte göra något annat. Nästa helg är det ju trots allt halloweenfest på kåren.

I morse när jag i mitt huvud gick igenom tv-tablån (ja, det är fullt möjligt) radade jag upp program efter program och undrade ifall jag missat något i veckan och om jag isåfall skulle logga in på datorn och se reprisen. Detta behövde jag dock inte göra eftersom jag varit duktig och följt allt på normal sändningstid. Men så fick jag plötsligt en insikt som slog till med full kraft! En käftsmäll så att säga. Jag insåg att jag bara ser på massa strunt-tv! Bara underhållning. Är det bra för intelligensnivån att se på Bonde söker fru, Ensam mamma söker, Svenska hollywoodfruar (är iofs slut), Idol etc? Nej, min hjärnutveckling går snarare bakåt. Varför kan inte jag lära mig att varje vecka se på Debattprogram eller Kalla fakta? Men varför blir jag egentligen så förvånad? Jag har alltid varit såhär och kommer så förbli. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta!

Jag gillar att alltid mamma talar in meddelanden på röstbrevlådan när jag inte svarar. Idag fick jag ett där hon undrade om jag var på språng och ville höra hur allt var. Jag gillar också när mamma ringer flera dagar i rad och helt oväntat kan då pappa ringa och fråga hur allt är eftersom han inte pratat med mig på länge. Omtänksamma föräldrar i norr!

Helgen har varit väldigt lugn för min del. Det har blivit en mix mellan serier, träning, god middag, slumdog millionaire, lite plugg och en sväng på stan med Cissi och Co. Men mest av allt har jag njutit av att ha lämnat in hemtentan i fredags!

Imorgon kommer Louise hem också så då blir jag inte lika ensam i det här betonghuset.

Ojojoj. Det här med dialekter är ingen lätt sak kan jag med egna efarenheter tala om för er. Folk förstår ibland inte vad jag säger men jag tycker inte att börs, he, vars och fara är speciellt konstiga ord. Men det tycker Västeråsborna! Men hur ska jag kunna förstå ord som setat (suttit)? It makes no sense! Men värre är det för min vän i söder. Där heter det jämte istället för bredvid men det värsta av allt är att de säger middag till lunch för middag heter kvällsmat. Kan man bli mer förvirrad?! Men det är kul med dialekter för det finns mycket att skratta åt!

Och så nu en hälsning till Sara! Om resan blir av till Orlando i sommar/höst måste vi åka till Harry Potter land. Bara för att jag ska kunna berätta söta sagor för dina och Davids barn och Verra och Mickes. haha


Imorgon får jag äntligen träna body pump. Jag trasade sönder min rygg i lördags och låg på badrumsgolvet och höll på att svimma men efter en veckas vila är jag nu fit for fight igen! Oh yeees!

Illamående, ont i huvudet, sträckt rygg och uvi återigen. Den här morgonen kunde ha börjat bättre!

...när jag vid lunchen välter ner blodpudding och lingonsylt ner i soffan eller när jag vid middagen råkar tippa tallriken så kyckling, ris och grönsaker sprids över golvet. Aldrig mer äta framför datorn säger jag!

Det här inlägget är helt och hållet tillägnat min vän Verra. Om ni förstår det här har jag ingen aning om men jag förstår och hon förstår. Hittade det precis i Västerbottens-Kuriren och det är humor!

"Stal tonvis av koppar av Volvo

En man har dömts för att ha stulit sammanlagt tre ton koppar från Volvo lastvagnars fabrik i Umeå."


Hmm, var det koppar eller koppar Verra? ;)

Jag har fått dille på böcker! Deckare dessutom. Den bästa känslan är när jag får ett meddelande från biblioteket att just min bok kommit in. Då slänger jag mig på cykeln, svischar nerför backen, korsar vägarbetet, parkerar vid botaniska trädgården och smyger in bland reserverade-böcker hyllan och letar efter mina guldklimpar. Jag hämtade ut två idag som nu väntas på att läsas. Men det är två olika bokserier, en på åtta böcker och en på sju. Ska jag läsa två serier parallellt? Oh hjälp!

En dag ska jag skriva en egen bok, och då ska jag hoppas på att någon blir precis lika glad som jag när denne kan hämta ut min bok på biblioteket.

En liten lapp eller ett litet brev kan vända en rätt medioker dag till en lyckodag, det är fantastiskt när man tänker på det! Jag var på promenad häromdagen och skulle korsa gatan utanför Gideonsbergsskolan, och mitt på vägen ligger det en stor lapp. Jag var tvungen att plocka upp den och blev alldeles röd om kinderna när hela lappen osade kärlek. Det var en kort dikt skriven på lappen och ett erkännande om att lill-fille var kär i en tjej, hon som antaglingen fått lappen och tappat den, eller kunde hon ha kastat den? Nej, så får det inte vara. Kärlek ska vara lyckligt, inte tvärtom.

Jag fick ett brev i början av veckan också, av syster. Det var en trevlig överraskning och idag fick jag ett fint litet brev av en underbaring i Halmstad. Vad ett litet brev kan göra mycket! 

Suddig bild men är det kanelbullens dag så är det! Mums

Idag är en sån dag då motivationen är på noll. Kanske har det att göra med att föreläsningen i går var ett enda frågetecken och då jag också insåg att jag skrivit mina två referat med helt fel källhänvisning (det finns tydligen två sätt och jag valde såklart det felaktiga). Dagens föreläsning började dock instressant men dalade precis som förra veckan efter halvlek. Då går diskussionerna trögare och det känns som att läraren har svårt att hålla tråden. Nu ska böcker läsas, stenciler ska gås igenom och frågor ska besvaras. Hur ska jag orka det när jag inte ens orkar sätta mig vid köksbordet. Men att börja är väl alltid svårast?