What’s on your mind?
Evelina ska iväg och träna och därefter blir det plugg tills ögonen faller ihop…
Det har tydligen blivit mode att berätta för ALLA vad man just i detta NU gör. Det är en trend som kommit och kommer att hålla i sig verkar det som. Fenomenet jag pratar om händer på facebook. Där berättar vänner, gamla skolkamrater och kollegor vad de gör eller förklarar med en lång utläggning vad hela dagen kommer att innehålla. För mig är det här fenomenet helt värdelöst och jag står oförstående bredvid och undrar varför alla anammat det och berättar i tid och minut vad de gör. Varför?
I stället skrattar jag gott och dem som först ska hem till mamma på lunch och sen ska iväg och shoppa med vännen och sen hinna hem för att plugga och fixa mat innan älsklingen kommer hem. Och det är efter dessa rader av redogörande av dagen som jag gör kräkreflexen och inte förstår varför denna människa är så uppmärksamhetskrävande. Varför?
Numera ska vi tydligen veta allt om personer vi inte känner. Vi har till och med nått till den punkten att en konversation kan se ut på följande sätt:
- Jag hörde att du var i fjällen i helgen, hur var det?
- Var har du hört det?
- Äh jag läste det på facebook.
Summa summarum av detta är att jag inte vill veta vad du eller du gör just nu! Jag har hitills stått emot pressen och kommer att forsätta med det (vilket jag också tror att jag lyckas med genom att jag redan klarat av fenomenen lackleggings och midjehöga jeans). Eller så kapitulerar jag och skriver…
Evelina ska käka äggmacka, se svenska hollywoodfruar och sen gå på toaletten och göra nr2. Oj blev det för mycket nu?
Dagens...
Också till dagens...
i-landsproblem: Det går inte att äta chips med högerhanden samtidigt som man ska navigera på datorn. Det resulterade i att jag la skålen på andra sidan om mig, tadaaa och problemet var åtgärdat!
Ögonblick man ska ta vara på
Oh en present!
Jag vet att jag suger på att uppdatera, men det händer inte så mycket i mitt liv förutom att jag pluggar för tillfället, men om en vecka är jag friiiiii!
Hur som helst så måste jag med bildbevis visa vad jag fick i födelsedagspresent av Cissi. Jag skrattade och skrattade, och det var så klockrent. Jag vet inte hur mycket jag skrattade, vilket påhitt!
Framsidan Baksidan
