Spökstaden
Idag när jag mot alla odds drog mig upp ur sängen och gick ut på promenad fick jag en chock. Det enda jag mötte på min promenad var tre bilar och en människa. Väldigt skumt med tanke på att jag i normala fall möter trettio dubbelt så mycket folk som är på väg till jobbet eller själv motionerar som jag gör. Mitt på Mariehemsängarna konstaterar jag då att det är Krisit Himmelfärds dag och alla nog troligtvis ligger och sussar vid halv åtta på morgonen.
När jag sedan drog ner till jobbet var det dött på dagiset, det som alltid är flockat med små folk i orange-gula västar. När jag närmar mig centrum ser jag tre personer på stan. Galet obehagligt att en stad som brukar vara så livfull var helt död. Jag kände mig som sista människan på jorden. Spökstad, creepy.
När jag sedan drog ner till jobbet var det dött på dagiset, det som alltid är flockat med små folk i orange-gula västar. När jag närmar mig centrum ser jag tre personer på stan. Galet obehagligt att en stad som brukar vara så livfull var helt död. Jag kände mig som sista människan på jorden. Spökstad, creepy.
Kommentarer
Trackback